att anpassa sig

och vänja sig

Jag startade bloggen för att skriva om livet

som mamma till barn

med funktionshinder

både medfödda

och förvärvade

Den 15.e oktober

för snart 5 år sedan

förvandlades hela min famils tillvaro

Minnesbilderna är forfarande för svåra

att handskas med

för att jag ska kunna skriva mer om det

Men Viggo drunknade

Han var borta

40 minuter utan andetag

puls

hjärtslag

eller reaktioner

gav honom de svåra hjärnskador han har idag

Dom 40 minuterna

är de värstaa

2400 sekunderna i mitt liv

och jag skulle inte vilja att någon

ska behöva uppleva en hundradel av dom

Viggo flögs med helikopter till Uppsala

Vi fick åka polisbil

Jag minns att jag behövde spy

sen minns jag att vi möttes av en präst

Mitt nästa minne är när vi får komma in i rummet

där Viggo ligger

nedsövd

och så svårt skadad

att dom 5 dagar senare vill stänga av respiratorn

Jag har aldrig

inte ens på film

sett så många slangar

mätare

och blinkande apparater

och jag har aldrig kännt sån sorg

Den kvällen fick jag duscha på intensiven

i Uppsala

Jag duschade bort min älskade sons spyor ur håret

samtidigt som jag själv grät

så jag kräktes mig tom

Ensam i en blå dusch

på en intensivvårdsavdelning

ändrades hela mitt synsätt

Det var såhär livett var nu

det var bara att vänja sig

Sen kom kramperna

skriken

spactisiteten

vi satt dygn in

och dygn ut

svettiga, skrattandes och gråtandes

men vi vande oss

Baclofenpumpen opererades in

och efter tre dagar log Viggo

och jag grät lyckotårar

och kunde inte tänka mig

en mer fantastisk känsla

Men det blev vardag

Idag får jag de mest fantastiska leendena

varje dag

Skriken kommer på natten

och andningsstoppen varierar

mellan 4-25 per dag

Det är så livet ser ut nu

och jag har svårt att tänka mig det

på något annat sätt

Oftast skrattar jag

gråter ibland

är förbannad

och otrevlig mot de flesta i min omgivning

men dom har vant sig

 

Mia

12 augusti 2010 22:36

Och så börjar jag böla... floder..

Men det gör inget.

STOR KRAM

http://miics.blogg.se

 

linda

14 augusti 2010 09:00

Älskade Mia......kan aldrig förstå vad du har känt men bara av att läsa och veta så gör det ont inifrån och ut i mig....jag hoppas aldrig du, jag eller någon annan ska behöva vara med om en sådan sak igen....Du är otrolig som klarar av det som du gör ändå!!!! Kram Linda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrev ett kort tag och sen gjorde livet att jag inte orkade skriva Inte på nya bloggen Inte här Jag orkade knappt leva Andnigsstopp Sömnbrist Bråk om assistans Och skilsmässa Allt sammanslaget blev för mycket Men nu är jag tillbaka Och jag...

på bloggen Välkomna att följa med :)

som spelas flitigt  hemma hos oss  så är det Melissa Horn till min glädje och dom andras huvudvärk Tror inte hon är ball nog för killarna men själv är jag väldigt svag för melodiös vispop Så godnatt   ...

Vi har varit och fiskat med en Viggo som började storgråta  och skrek tröstlöst i en kvart Något som irriterade Adde MYCKET så nästa gång är det bestämt att Viggo får stanna hemma för han skrämmer iväg fiskarna sådeså Grejat med nya...

Hahaha tydligen finns det en hybrisruta på bloggen som heter  Fråga mig Så våga fråga Jag kan avslöja redan nu att jag har stl 39 på ena skon och 40 på andra Kan även avslöja att om jag bara lyckas ta en bild på mig så kommer jag ...